Reportage

En representation med Emelie Zorsha

Emelie Zorsha är numera spokesmodel för The Core (före detta Nocturnal Models) och jobbar med PR men hon har många järn i elden och har förmodligen gjort mer än de flesta vågar drömma om att hinna med bland annat modellande, musikvideos och arrangör av olika event. Vi ställde Emelie mot väggen och frågade ut henne.

Hur kommer det sig att du började som modell?
Jag har i hela mitt liv tillfrågats om folk får plåta mig, så det har liksom bara blivit så att jag gjort en massa fotojobb av alla möjliga slag. Vanliga standard modellagenturer har alltid varit svåra med tatueringar och piercings, så jag har aldrig velat ansluta mig till nån, innan jag hamnade hos Nocturnal Models (numera The Core) där är allt sånt varmt välkommet o uppmuntras!

Du har nyligen axlat en ny roll har vi hört?
Med mitt ofantliga kontaktnät och min tendens att knyta ihop olika människor med varandra blev jag Spokesmodel eller PR representant för agenturen och det är väl lite det jag gör av naturen ändå, vart jag än vänder mig. Det blir mycket gig, videos, festivaler, umgänge med olika band och branschfolk samt uppstyrandet av olika projekt.

Du har en hel del tatueringar även om vissa är rätt diskreta, vad är dina tankar om dina verk?
Långt innan jag skaffade min första tatuering funderade jag på vad jag skulle ha. Jag visste ATT jag skulle ha något men visste inte VAD.

Så vad blev din första tatuering då?
Så fort jag kom på att älvor alltid legat mig varmt om hjärtat så visste jag att det var ett motiv jag alltid skulle kunna relatera till. Det blev raskt en enkel svartvit älva på axeln, det var på den tiden jag trodde att jag kunde hålla mig till svartvita tatueringar. När jag sedan blev guidad in i den fantastiska New School-världen (av PG, Lowbrow-multi-konstnär o innehavare av Sveriges antagligen fetaste tatueringssamling) öppnades mina ögon upp för helt nya idéer och möjligheter.

Sen vart det kört eller?
Nästa älva jag satte jag på ryggen, en “Bondage Fairy” (japansk animé) av Scott Silvia på tatueringsmässan i Amsterdam när Hanky Panky invigde tatueringsmuséet där. Sen var det dags att gå ner på underarmarna och jag lät Mike Davis från Everlasting i San Fransisco sätta en stor ädelstensbesmyckad dolk där, som han designade åt mig medans ZTV intervjuade honom på mässan i Norrköping. (redanm. Zorsha gillar att samla på knivar och dolkar)

När jag bestämde mig för att satsa på mitt blivande barns Far så tatuerade jag in hans initial, årtalet och ett copyright tecken i svanken. En Alla Hjärtans Dag present och ett evigt tecken på respekt, även nu långt efter att relationen är förbi.

Låter inte som tatuerandet är över, något nytt på gång?
Nu håller jag på och gör ett par tatueringar hos Emma Stark i Göteborg. Hon har tatuerat min pojkvän, så det är även en koppling mellan oss. Sen är motivet inspirerat av nautiskt tänkande och han jobbar till sjöss, en koppling till. För sjömän betyder dessa tatueringar att man aldrig ska fara vilse och alltid hitta hem. Men placeringen o utformningen av motivet är inspirerat av ryska maffians fängelsetatueringar och betyder ungefär “I bow to no man” och det kunde inte vara mer sant. Alla verkade tro att jag förlorat förståndet, men det var inte så smärtsamt på knäna som de sa att det skulle vara (skratt).

Vi lovar att inte berätta för någon.. Har du någon drömtatuerare eller framtida önskningar?

Just nu ser min tatueringsframtid dyster ut. Jag har en lista på tatuerare som jag kan tänka mig att gå till, som är väldigt kort o väldigt svårförverkligad. I mina drömmar får jag stora feta blaffor av Marcus Pacheco, Aaron Cain o Guy Aitchison men verkligheten är grym. De har antingen praktiskt taget slutat tatuera eller har väntelistor som sträcker sig flera år in i framtiden. Ja, förutom att de bor på andra sidan planeten…
Men jag vill!